En timmes lång kvällspromenad...

 
... med yngsta lilla hjärtat ...
Kan ge upphov till många funderingar.
 
Som till exempel varför kyrkan var stängd och låst när lilla H gärna vill komma in och titta på Jesus.
 
Som varför ugglor så sällan syns. Inte ens igår, fast vi hörde hur den hoade. Vad gör ens en uggla vaken en hel natt undrar Hedvig. Kanske spelar den ds?
 
En timmes lång kvällspromenad kan också innebära att man (läs *lilla H*) pratar med kreti och pleti, kikar över staketen till olika trädgårdar och undrar vad människorna äter. Det kan också hända att man frågar om vägen och klappar 347 hundar - eller i alla fall varenda hund man möter.
 
Så kan man trilla på bästa storasystern i världen bara så där. Och flera av hennes  kompisar - varav en var kompis-Johanna!!! Då kan det hända att lilla H hoppar jämfota på kajen för att lyckan minsann sitter i hela lilla kroppen. Alla stora, fina tjejer på en och samma gång...
 
Summan av kardemumman gav en glad och upprymd liten H, och en lika glad och upprymd mamma.
 
 
- Vilken mysig promenad Hedvig!
 
- Ja, du o ja' mamma. Själva! Utan någon vuxen...
 
 
❤️
 

Plötsligt..,


... händer det ...
En badkompis dök upp!

Hon dök upp när hon behövdes som mest. När Hedvig länge, länge tittat på andra barn som badat från båtarna. Andra barn som lekte och stojade. Andra barn som hade fler barn i båten som de kunde bada med.

Hedvig ville bada.
Men plötsligt inte själv.
Mamman förbarmade sig och lovade att bada, leka och stoja som värsta bästa badkompisen. 

Då glider en båt in i hamnen, en liten brunbränd Nova ropar på Hedvig!
En liten Nova från orten vi precis flyttar ifrån. De lägger till och Hedvig frågar efter en stund om Nova ville bada med henne. 

Hon ville det!!!
Hedvigs glädje visste inga gränser och det smittade av sig på mamman och pappan. Som hennes glädje alltid gör.

Bad, stoj och lek med liten H, liten Nova och liten lillebror Hugo.
Mammor och pappor kunde prata ditten och datten.

❤️


Tänk att lilla Nova dök upp vid precis rätt tillfälle...


Då glider 

När den tropiska värmen som mamman tokälskar...


... är högst närvarande ...
Då kan det kännas märkligt att gå och jobba.

Det kan kännas märkligt i hela mammahjärtat att, efter många veckors ljuvlig semester, vara den som först stiger upp, koka sitt kaffe och sitt ägg och sedan sitta stilla med havsutsikt, i en tyst, sovande båt för att strax gå iväg till arbetet.

Ett efterlängtat sommarjobb för en student som mamman, ja visst. Men också hysteriskt kluvet då hon ständigt vill vara med familjen. Hon stillar sin kluvenhet på morgonkvisten genom att förbereda matsäck till lilla H och kompis-Johanna och likaså ryggsäck till sommarens seglarskola nummer två.
Yrvaken liten H tittar upp precis innan mamman ska gå, sedan bäddar mamman ner henne hos storasyster - som säkert blev väckt strax därefter.

Väl på jobbet blir det fullt upp och mamman får göra en av de saker hon älskar mest. Skriva. Tänk om jobbet inte varit så kul som det är, då hade hon dött av hemlängtan. Men nu är det så roligt att det går att fokusera, går att vara "här och nu" och att vara lugn med att hon kommer hem igen. Och får pussa och krama de fina i familjen som finns hemma. Lite utspridd är familjen så här på sommaren. Men i alla fall...

Väl hemma väntar dopp i salta havet med redan saltstänkt liten H, skratt, fniss, middag, stilla prat med pappan och en lustig känsla av semester - igen! Mamman är plötsligt ledig imorgon, dag nummer två på efterlängtade sommarjobbet...

❤️


Vissa dagar är det lätt att känna sig rik...